Internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning | dinarattigheter
Till bloggarkivet

Internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning

Den 6 February, 2017

Den 6 februari är det den internationella dagen mot kvinnlig könsstympning. Men för alla de flickor och kvinnor som lever med hopsydda underliv eller som riskerar att få sina blygdläppar bortskurna så ger denna dag ingen egentlig tröst.

Internationella dagen mot könsstympningJa visst, Sverige har sedan 1982 en lag som förbjuder kvinnlig könsstympning och gör det olagligt oavsett om det skett i Sverige eller om det skett utanför Sveriges gränser. Trots att denna lag funnits i snart 35 år så har endast två fall av kvinnlig könsstympning lett till en fällande dom. Samtidigt upptäckte man Norrköping för mindre än 3 år sedan ett 60-tal könsstympade flickor i skolålder. Flickor som har blivit utsatta för ett av de allra vidrigaste övergreppen som finns. Ett övergrepp som tvingar unga flickor och kvinnor att utstå ett livslångt lidande. Och för vad?

För att det finns en föreställning om att man ska kunna kontrollera flickor och kvinnors kroppar och sexualitet i syfte att familjens heder inte ska svärtas. Man stoppar alltså familjens heder mellan flickor och kvinnors ben. Ofta sker könsstympningen redan vid 4 års åldern och hur vansinnigt är inte det? Att man kontrollerar en flickas sexualitet långt innan hon ens hunnit få sin första mens.

Till att börja med måste vi få klart för oss vad kvinnlig könsstympning kan innebära. Könsstympning handlar inte alltid om att sy ihop underlivet utan det kan se ut på olika vis. World Health Organisation skriver om de 4 vanligaste typerna av könsstympning:

Typ 1: Förhuden på klitoris skärs bort. Ibland skärs även klitoris, eller delar av klitoris, bort.
Typ 2: Hela klitoris skärs bort, tillsammans med hela eller delar av de inre blygdläpparna.
Typ 3: Alla yttre delar av könsorganet, det vill säga klitoris samt inre och yttre blygdläppar skärs bort. Därefter sys det som är kvar av de yttre blygdläpparna ihop så att slidöppningen täcks för. En liten glipa lämnas kvar för att urin och mensblod ska kunna sippra ut. Kallas även infibulation.
Typ 4: Andra skadliga ingrepp som t ex prickning, snittning, skrapning eller att man bränner klitoris
och omgivande vävnad.

38 000 kvinnor i Sverige är könsstympade

Enligt Socialstyrelsen beräknas drygt 38000 kvinnor i Sverige vara könsstympade och 7000 av dessa är flickor under 18 år, samtidigt som mörkertalet är enormt. Det innebär att ett stort antal flickor i Sverige får leva hela livet med komplikationer från tidigt övergrepp. Flickor som får fruktansvärda smärtor varje gång de ska kissa eller när de menstruerar. Vuxna kvinnor som är könsstympade och som inte kan ha en sexuell relation utan att det gör ont för dem. Flickor och kvinnor som skäms för hur de ser ut i underlivet som resultat av ett övergrepp. Barn vars mänskliga rättigheter vid en tidpunkt har kränkts och som fortsätter att kränkas genom den tystnad som samhället har vid sådana här frågor.

Stoppa könsstympning

Trots att lagstiftningen mot kvinnlig könsstympning har funnits sedan 1982 så fortsätter flickor och kvinnor att utsättas för detta människorättsvidriga övergrepp. Denna uråldriga tradition hålls vid liv och kränker dagligen unga flickors och kvinnors rättigheter. Flickor och kvinnor som lever i Sverige. Flickor som kan finnas i Norrköping, Stockholm, Uppsala, Malmö, ja i hela Sverige egentligen. Flickor som kan gå i den skola vi går i eller jobbar på, flickor som bor i det grannskap vi bor i. Kvinnlig könsstympning är inget övergrepp som sker långt därborta i ett annat land. Det sker här. År 2017.

Så samtidigt som vi talar om lika löner och delad föräldraledighet så måste vi också inkludera den grupp kvinnor som inte ens får chansen att bli föräldrar för att någon annan bestämde att de skulle sys ihop och kanske dö i barnsäng för att deras kroppar inte klarar av att föda barn. Detta är en sorg för Sverige, låt oss leva upp till namnet ’’den första feministiska regeringen’’.

Vi måste våga prata om könsstympning

Det handlar inte om att vi behöver fler åtal. Det handlar inte bara om att stödet till en könsstympad flicka är bristfälligt för att vi många gånger inte vågar tala om flickors underliv då det kan ses som ett så tabubelagt område. Men samtidigt som vi inte vågar lyfta detta så får många av dessa flickor lida i tystnad till följd av vår feghet eller rädsla att trampa någon på tårna. Vi ska inte behöva trösta den lilla skolflickan när hon kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet och har blivit könsstympad med att könsstympning är olagligt i Sverige.

Ska det behöva gå så långt att flickor fortsätter att utsättas? En könsstympad flicka lider inte mindre av övergreppet bara för att förövarna får ett rättsligt straff. En könsstympad flicka mår bäst av att just slippa könsstympningen. Så låt oss inte vänta på att dessa flickor ska komma till oss med sin utsatthet. Vi måste stoppa dessa vidriga övergrepp innan de får en chans att ske.

För att kunna stoppa det så måste man börja våga tala om könsstympning. Man måste lyfta upp detta på mödravårdscentralen, i förskolan, i skolan, frågan behöver lyftas under alla relevanta högskoleutbildningar där man kommer i kontakt med målgrupp. Här räcker det inte med en temadag, det behövs ett kontinuerligt arbete så alla utsatta får veta att det de utsatts för är ett brott och att det finns hjälp att få.

Flickorna behöver veta att det finns hjälp att få

Vi som möter dessa utsatta flickor och kvinnor kan inte stå och vänta på att de ska komma till oss och berätta om vad de utsatts för. Vi behöver visa de utsatta att vi kan hantera det de berättar för oss. Flickorna behöver veta att de kan få hjälp från exempelvis sjukvården med att få sina underliv ’’öppnade’’ om de har utsatts för den typ av könsstympning där underlivet sys igen.

Att först och främst ha blivit utsatt för könsstympning är fruktansvärt hemskt i sig, men att sedan leva i tron om att man ska leva som hopsydd resten av livet och eventuellt genomgå en fruktansvärt smärtsam och livshotande förlossning är en tragedi i sig. Det är viktigt att när det väl gått så långt att en flicka blivit utsatt så ska inte hon behöva bära den här svårigheten själv och i tron att det inte finns hjälp att få för sina smärtor.

Vi måste vara starka att kunna ta emot hennes hemlighet och bära den med henne. Och när det just handlar om kvinnlig könsstympning är det ofta föräldrarna och/eller den närmaste familjen som utsätter flickorna för övergreppet, antingen genom att ta henne till någon som utför könsstympningen eller i vissa fall utföra den själv. Just på grund av detta så är det livsviktigt att när man får veta om att en flicka blivit könsstympad och vill ha kirurgisk hjälp för att öppna upp underlivet så får man göra en riskbedömning utfall föräldrarna ska få veta om detta.

Just på grund av att en eventuell öppning av underlivet kan i familjens ögon upplevas som att flickans sexualitet inte längre kan kontrolleras och då ökar risken för att hon utsätts för ännu grövre våld, övergrepp eller bortgifte. Allt för att kontrollera att flickans oskuld bevaras fram tills den dag hon gifter sig.

Men låt oss inte sitta här handlingsförlamade och må dåligt över alla dessa flickors lidande och utsatthet. Låt oss ta vårt professionella men även medmänskliga ansvar och hjälpa dessa flickor. Arbeta förebyggande, prata om könsstympning i skolan. Som länsstyrelsen Östergötland menar på, våga se alla dessa flickor och kvinnor. Vågar vi se så kanske vi om några år på samma dag kan höja våra huvuden och säga att vi i Sverige verkligen står upp för alla barn och kvinnors rättigheter.

/Anonym

Ps. Denna starka text har vi fått inskickat från en ung kvinna som sökt stöd i vår chatt Kärleken är fri.

Viktiga kontakter

SOS Alarm

112

www.sosalarm.se

BRIS

116 111

www.bris.se

Polisen

114 14

www.polisen.se

Rädda barnen

www.rb.se

Ungdomsmottagningen

www.umo.se

Kvinnofridlinjen

020-50 50 50

Tjejjouren

www.tjejjouren.se

Kvinnojouren

www.kvinnojouren.se