Nadya

 "Det var en tuff resa och ingen dans på rosor, men jag ångrar absolut inte att jag lämnade min familj. Det känns så skönt. Jag är fri. Jag får tycka och känna vad jag vill. Det är ingen som kontrollerar mig. Jag kan älska vem jag vill och det är ingen som kontrollerar min sexualitet. Jag får gifta mig med vem jag vill."

beach-sand-legs-shoes-largeEn vinternatt 1997 landade Nadya och hennes familj i Sverige. Hon var bara 4 år gammal så hon hade inte med sig så mycket från sitt hemland. Nadya var en pojkflicka när hon var liten. Hon tyckte om att vara ute i lekparken på dagarna, men det var inte alltid hon fick det. Hon växte upp med en stor släkt och fem syskon. När Nadya var liten var det inte så mycket hedersrelaterat våld. Men det var mycket fysisk misshandel. Pappa slutade inte slå förrän hon kissade på sig.

Åren gick och reglerna blev bara strängare. Kontrollen blev större ju äldre hon blev. Hennes familj valde vilka vänner hon fick ha och hon fick inte leka med sina klasskamrater. Det var bara familjens vänner och släkt hon fick leka med.

När Nadya kom in i puberteten blev det ännu strängare. Familjen började kontrollera att det inte fanns killar runt omkring henne för att ha kontroll över hennes sexualitet. Hon ville gå på klassfester, discon och åka med på klassresor, men det fick hon aldrig.

“Jag ville gärna gå på pyjamaspartyn med mina tjejkompisar och sova över precis som alla andra tjejer. Jag fick inte gå hem till folk som hade bröder.”

När Nadya började på högstadiet märkte personalen på skolan att hon inte mådde bra hemma. Gång på gång frågade de henne hur hon mådde.

De misstänkte. De försökte stötta mig. De frågade mig om jag hade problem hemma, men jag bara grät och nekade.”

De frågade mig under alla tre åren på högstadiet. Skolan anmälde till socialtjänsten att de var oroliga, men det hände ingenting. Då anmälde de till länsstyrelsen. Men det hände inget då heller.Tiden gick och Nadya mådde allt sämre och när Nadya gick i nian försökte hon ta livet av sig. Efter självmordsförsöket hamnade hon på sjukhus.

“När jag blev utskriven ville min familj inte ha mig längre, för jag hade dragit skam över dem“.

Upp till 40 samtal per dag

Nadya fick bo i en jourfamilj. Hon började plugga på gymnasiet och delade lägenhet med en kollega som hon extrajobbade med. Det var svårt att få ihop ekonomin, hon pluggade på dagtid och jobbade på kvällar och helger. Familjen hittade var Nadya och hennes kompis bodde och var Nadya jobbade. Hon blev trakasserad av sin familj. De hotade hennes chef och hennes kollega. De blev rädda och vågade inte sätta sig emot.

Efter ett tag av trakasserier och massa samtal, upp till 40 per dag, gav Nadya upp och flyttade hem ännu en gång. Men hon hade bara bott hemma i två dagar när hon fick reda på att ett giftermål var planerat för henne.

Det är enda sättet att återupprätta hedern och tvätta bort skammen som jag orsakat min familj.”

Nadya lämnade familjen igen. Hon sökte hjälp och skydd och hon hamnade på en kvinnojour på en annan ort. Kvinnojouren öppnade sin dörr för henne. Där vistades hon i sju månader. Det var jobbigt för Nadya att bo på en kvinnojour, men det var också en trygghet eftersom alla som bodde där kunde stötta varandra.

“Jag hade otur! Socialtjänsten varken stöttade eller hjälpte mig. De berättade för min familj på vilken kvinnojour jag befann mig.”

Nadyas pappa ringde och hotade kvinnojouren. Hon fick mardrömmar, hade svårt att sova och vågade inte gå ut. Efter sju månader på kvinnojouren placerades hon på ett behandlingshem för missbrukare. Där vistades hon under sju veckors tid innan hon rymde och var på rymmen i över sex månader.

Ni har all rätt i världen att få tycka, känna och älska ni vill

Det var inte en bra miljö för mig, jag hade inte något missbrukNär socialtjänsten inte kunde stötta mig som jag behövde fanns det som tur var andra vuxna jag kunde vända mig till. Under den här tiden fick jag stöd av fantastiska människor i olika organisationer, t ex en pastor. Under de två åren sedan jag lämnade min familj har jag haft det tufft och jobbigt. Men jag har inte blivit fysiskt eller psykiskt misshandlad.

Jag vet att det är fler tjejer. Jag vet att ni finns där ute. Ni har all rätt i världen att känna och tycka som ni vill. Stå på er. Ni har all rätt i världen att få tycka, känna och älska vem ni vill. Ni ska kunna själva få välja vem ni ska gifta er med, inte släkten. Ni har rätt till utbildning, rätt att älska vem ni vill som inte är utvald av familjen.

Jag saknar inte min familj. Jag saknar inte min släkt. Ens familj och släkt ska vara ens trygga punkt, men vad gör man när de inte är det? Då får man söka sin egen trygghet och sin egen familj. Idag har jag ingen kontakt med min familj. Det kan kännas jobbigt att jag inte fick växa upp i en trygg och kärleksfull familj där alla är respekterade för den de är, och inte för den de ska vara. Därför vill jag bilda min egen familj och kunna ge mina barn det jag inte fick.”

  • Nadya heter egentligen något annat.

Till dig som har egna upplevelser av förtryck, tvång och våld eller något annat – ta chansen och prata med de vuxna som är ute på din skola under projektet Det handlar om kärlek/ Kärleken är fri (2014-2017). Det är personer som tagit ställning för era rättigheter! Eller chatta med oss här. Finns vi inte på er skola kontakta någon lärare eller någon annan vuxen du litar på. Hjälp finns att få.

Viktiga kontakter

SOS Alarm

112

www.sosalarm.se

BRIS

116 111

www.bris.se

Polisen

114 14

www.polisen.se

Rädda barnen

www.rb.se

Ungdomsmottagningen

www.umo.se

Kvinnofridlinjen

020-50 50 50

Tjejjouren

www.tjejjouren.se

Kvinnojouren

www.kvinnojouren.se