Tillbaka till dinarattigheter.se

För lärare

klicka här för att

lämna sidan nu!

arrow-icon
arrow-icon

Klicka för att

lämna sidan nu!

I ansvarig frihet – en etisk reflektion Kirsten Grönlien Zetterqvist

Barn och unga är stadd i ett ständigt växande; ett fysiskt, mentalt och socialt växande. Pedagoger i förskola, grundskola och gymnasium ängar sig intensivt åt att bekräfta, stödja och stimulera detta växande i alla dess brokiga uttryck , en didaktisk intention som helt är i linje med läroplanen.

Skolan ska vara en plats där “… varje enskild elev finner sin unika egenart” (Lg 11, s 4). Vad som elever söker och kan finna i sitt människoblivande måste det givetvis råda öppenhet kring, men att barnet får växa, söka och finna är själva navet i skolans verksamhet.

Tanken om varje elevs unika egenart länkas i läroplanen även till ett större sammanhang. Själva finnandet är en förutsättning för fortsatt process mot ett ansvarigt medborgarskap: ”och därigenom kunna delta i samhällslivet…” Genom att finna sin unika egenart blir alltså den unga människan förmögen att delta i samhällslivet, och när denna förmåga finns kan ytterligare ett genom preciseras: ”genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” (Lg 11, s 4)

De tre orden ”i ansvarig frihet” rymmer centrala värden som ömsesidigt förutsätter varandra. Friheten är ett grundläggande villkor i människoblivandet, menar filosofen Simone de Beauvoir. ”Friheten är källan från vilken alla andra betydelser väller fram” skriver hon. Denna fulla frihet förvägras emellertid kvinnan inom en patriarkal hedersstruktur.

I stället tilldelas hon ett ytterst begränsat och obefintligt frihetsutrymme. Paradoxen är påfallande. När den unga människan växer i kunskap och mognad bör även hennes livsvärld och handlingsutrymme vidgas. Men – som en ung kvinna uttrycker det: ”Den lilla frihet jag hade försvann den dagen jag fick mens”.

En viktig tanke hos Simone de Beauvoir är även att frihet och ansvar betingar varandra ömsesidigt. Dyrkas friheten som ett isolerat värde i sig riskerar människan godtyckligt slösa med sina möjligheter – i vilken riktning som helst! Ansvaret ställer människan inför vikten att välja och även – som hon uttrycker det – sjunka ner i det valda.

Detta förankrar människan i den mening hon själv vill ge sin existens. Samtidigt kan hon inte göra sina val utan att hon har frihet att välja. Hon kan inte ta på sig ett ansvar för en viss handling om hon inte också står fri att bedöma och göra ett självständigt val i den aktuella situationen (Se vidare de Beauvoir, S (1990) För en tvetydlighetens moral, Daidalos).

Så om den unga växande människan inte lär känna sin frihet förstår hon inte heller vad ett eget ansvar innebär. Eleven med den sänkta och släckta blicken har alltså rätt till att få fortsätta sitt växande och sin kunskapsutveckling. Hon har rätt till att finna sin bildningsväg mot ett fullvärdigt medborgarskap där hon som aktör – i ansvarig frihet – bidrar med sitt bästa i samhällslivet.

För barn och unga som lever i en hederskontext är denna rätt till mänsklig tillväxt ingen självklarhet. Rätten att få utvecklas som människa måste därför skyddas av en skyldighet från skolans och samhällets sida. Skollagen och läroplanstexter påminner tydligt om detta uppdrag.

Tio minuters frihet

En lärare berättar:

”På tisdagar mellan klockan 14.00 – 15.15 har jag lektion med en grupp flickor som går första årskursen i gymnasiet, varav en är huvudpersonen i mitt dilemma. Jag träffar klassen fyra gångar i veckan, men det är bara på tisdagar som det uppstår problem. Eleven S är frånvarande från ett antal lektioner i rad. Jag pratar med henne om vad hon ska läsa för att komma i kapp, hon verkar besvärad, men säger ingenting.

Efter några lektionstillfällen frågar hon om hon får gå en kvart tidigare, för att hinna med bussen. Hon har två kamrater, från samma lilla ort utanför stan, de sitter lugnt i sina bänkar. Efter lektionen frågar jag kamraterna om de åker med en annan buss, svaren är svävande och undvikande.

S fortsätter att be om att få gå tidigare och jag beslutar mig för att ta ett ordentligt samtal med henne. Jag frågar varför hon måste gå, när de andra kan ta en annan buss. ”Det gör de inte”, svarar hon. ”Vi åker samma buss, jag går på stan och handlar, tills de slutar.”

Då berättar flickan att hon inte får gå ut, inte handla ensam och bestämma vilka kläder hon ska ha eller vilket mensskydd hon ska använda. Därför ”köper” hon sig frihet på tisdagar för att gå på stan.”

Läraren berättar vidare att detta var första gången hon blev medveten om hedersproblematiken. ”Fast”, tillägger hon, ”… jag har säkert mött den många gånger förr, men helt enkelt inte förstått vad det var frågan om.” Situationen ovan blev vid ett senare tillfälle underlag för reflektion och en etisk analys utifrån följande frågor: Vilka värden är i spel och står på spel i detta dilemma? Vad är specifikt för den situation jag har att ta ställning till?

När läraren identifierar problematiken ser hon att det handlar om en flicka som lever i en hederssituation, hennes frånvaro från undervisningen, klasskamrater, samt skolan som helhet. Hedersproblematiken fångas mellan två frågor. Den första frågan är: ”Ger jag flickan frihet när hon får egen tid på stan?” Läraren skulle i kraft av läroplansformuleringen ”i ansvarig frihet” kunna säga följande.

S har rätt som ung kvinna i en demokrati att få lära känna sin autonomi och sin frihet samt på så sätt växa i förmågan att ta ansvar för sig själv. Samtidigt vet läraren när hon fått kunskap om hedersproblematiken att hon då skulle utsätta S för fara: ”Riskerar jag hennes säkerhet om någon ser henne?” Det är den andra frågan. Läraren kan anta att kamraterna som kommer från samma ort redan känner till hennes tio minuters frihet på stan och att ryktet redan är igång.

Mellan risk för stiltje och risk för skada: Stöd

Om vi lånar detta dilemma och använder det som utgångspunkt för fortsatt etisk reflektion, vilken värdegrundstolkning i förhållande till hedersproblemtiken skulle då kunna ta form?

Läraren befinner sig onekligen mitt i ett dilemma. Å ena sidan kan hon riskera stiltje. Att inget göra och låta saker bero kan ibland vara en utväg, men detta gäller knappast i den här situationen. Händelseförloppet är redan i rullning. Å andra sidan kan läraren i övermod göra insatser för S som kan skada henne och hennes skolgång. Vilken blir den gyllene medelvägen i den här konkreta situationen? Hur parera mellan dessa påtagliga risker som finns likt två diken på båda sidor om en möjlig handling?

Tanken om den gyllene medelvägen är hämtat från den antika filosofen Aristoteles. Var denna väg går i konkreta situationer är inte givet i förväg utan vägen blir till i kraft av de handlingar som görs och den klokhet som utvecklas när vägens farbarhet steg för steg prövas.

Det första steget som föreslås handlar om lärarens val att ge S prioritetsprivilegiet, att ständigt hålla i förgrunden hennes rätt som ung kvinna att få utveckla sin unika egenart i ansvarig frihet. Detta val kan hon alltså grunda i skolans värdegrund och det uppdrag hon som lärare har i förhållande till den. Valet i sig är ett tydligt ställningstagande och en etisk handling som förpliktigar: Ss prioritetsprivilegium måste ständigt skyddas i den fortsätta, oförutsägbara processen som väntar.

Det andra steget tas med fokus på eleven S. Läraren behöver noga lägga märke till hennes sätt att befinna sig i sin problematiska situation. Trots hederskontrollens begränsningar och det förtryck hon ständigt lever i har hon tagit ett helt eget initiativ. Hon har skapat sig tio minuters frihet så hon själv kan köpa sina mensbindor.

Inom sitt begränsade utrymme är hon alltså ett agerande subjekt som skapat sig ett visst frihetsutrymme och tagit första steget för sin rätt till frihet och självrespekt. I kraft av detta steg har hon gett sig själv en början till förändring. Hur stödja hennes början? Hur stödja henne där hon just nu är?

Blicken som stödjer och bekräftar själva början är central inom lärarprofessionen. När barnet är på gång att lära sig något nytt riktar pedagogen intresse och skicklighet mot att fånga upp och bekräfta barnets eget sätt att ta initiativ. Det är här kraften finns till fortsatt växande.

Vilken handling valde läraren som stod mitt i detta dilemma? Vi kan beskriva hennes handling som ett sätt att stödja Ss eget initiativ till att skapa sig ett frihetsutrymme. Läraren justerade helt enkelt arbetsmetoderna i sin undervisning. Sista delen av tisdagens lektion, berättar läraren, kom att innebära ett moment av klassgemensam samhällsorientering på stan.

Hon gjorde alltså en större didaktisk lösning inom vilken Ss tio minuters egentid och rörelsefrihet rymdes. På så sätt tolkade läraren praktiskt och tankemässigt läroplanens formuleringar. Hon skapade – om än på ett begränsat utrymme – möjligheter för S att fortsätta ta sina frihetssteg in i självständigt ansvar för eget liv inom en demokrati som är beroende av just hennes delaktighet och aktörskap. (Se vidare Aldenmyr, Paulin, Grönlien Zetterqvist (2009) Etik i professionellt lärarskap samt Grönlien Zetterqvist (2002) Att vara kroppssubjekt. Ett fenomenologiskt bidrag till feministisk teori och religionsfilosofi.)

Viktiga kontakter

SOS Alarm

112

www.sosalarm.se

BRIS

116 111

www.bris.se

Polisen

114 14

www.polisen.se

Rädda barnen

www.rb.se

Ungdomsmottagningen

www.umo.se

Kvinnofridlinjen

020-50 50 50

Tjejjouren

www.tjejjouren.se

Kvinnojouren

www.kvinnojouren.se